Det korta svaret på frågan är…. mycket. Eller åtminstone mycket mer än vad många grupper och människor där ute vill få dig att tro. I dag simmar världen i olja, och priserna har halverats under det senaste året. Teorin om ”peak oil” för produktionen bygger på den legendariske geologen M.King Hubberts arbete. 1956 använde han sin numera berömda ”Hubbertkurva” för att förutsäga att USA:s oljeproduktion skulle nå sin kulmen 1970. Under många år verkade han ha rätt, men ”skifferrevolutionen” är på väg att visa att han var förhastad.

Falska pessimistiska förutsägelser om framtida oljeproduktion går tillbaka till början av den moderna oljeeran i mitten av 1850-talet, och kan snabbt lura de bästa experterna med de mest tillgängliga resurserna. Som exempel kan nämnas rapporten Joint Operating Environment 2010 (”JOE-rapporten”) från U.S. Joint Forces Command, ledaren för omvandlingen av USA:s militära kapacitet från 1999-2011, som förutspådde en global försörjningsbrist på 10 miljoner b/d för 2015. Nu, bara fem år senare, har vi ett överskott på 2-3 miljoner b/d.

Den främsta orsaken till att vi ”har så fel” när det gäller oljans framtida tillgänglighet är det överdrivna beroendet av analytiska tekniker som misslyckas med att uppskatta olja som en ekonomisk handelsvara som drivs av den ständiga tekniska utvecklingen. Många prognoser misslyckas eftersom de alltför förenklat fokuserar på reservår eller de bevisat utvinningsbara reserverna dividerat med den årliga konsumtionshastigheten. De bevisade reserverna växer dock med tiden, och uppskattningarna av den återvinningsbara resursen förändras i takt med att ny information erhålls genom borrning, produktion och teknisk och administrativ utveckling. En annan faktor som påverkar uppfattningen är att oljebolagen antar kort- till medelfristiga planeringshorisonter. Prospektering är kostsamt, så det finns inget ekonomiskt incitament att leta efter resurser som inte kommer att behövas på flera decennier framöver. Globalt sett har förhållandet mellan reserver och produktion av råolja pendlat mellan 40-55 år. 1P-skattningen är en uppskattning av bevisade reserver, det vill säga vad som sannolikt kommer att utvinnas ur en brunn, med 90 procents sannolikhet. Sannolika reserver ges 50 % säkerhet (2P) och möjliga reserver 10 % säkerhet (3P).

Världen har inte bara misslyckats med att få bort världens oljeutbud, utan produktionen har ökat avsevärt och kommer att fortsätta att göra det. Bara sedan 1995, det år då Hubbert hävdade att den globala oljeproduktionen skulle nå sin topp, har produktionen ökat med 33 % till över 93,2 miljoner b/d, och både EIA och IEA räknar med att produktionen kommer att öka med cirka 1 miljon b/d per år under de kommande åren. Det nya oljeutbudet har faktiskt ökat snabbare än någonsin. Från 2010-2014 ökade den globala produktionen med 1,215 miljoner b/d per år, trots den stora recessionen, jämfört med 889 000 b/d från 2000-2009. Och utöver råolja, som utgör cirka 83 % av det totala utbudet, finns det ett snabbt växande lager av biobränslen, naturgasvätskor, syntetiska bränslen och andra källor som kommer att fortsätta att bredda tillgången på flytande bränslen. Dessutom lämnas ofta ~66 % av oljan i en reservoar kvar eftersom den är för dyr eller svår att utvinna. CO2-förstärkt oljeutvinning har varit kommersiell sedan 1970-talet och erbjuder en gigantisk global vinst på 2-5 biljoner fat och ett säkert sätt att binda CO2 under jorden i 1 000 år.

Samt sett blir påståendet att olja (och gas) inte är förenligt med vårt mål att införa ett mer hållbart energisystem alltmer falskt. Till exempel rapporterar U.S. National Energy Technology Laboratory att ”nästa generations” teknik kommer att göra oljan från CO2-förstärkt oljeutvinning 100 % + ”koldioxidfri”, jämfört med dagens 75 %. Verkligheten är att ALLA energisystem utvecklas, så ALLA tekniker måste tillåtas konkurrera i vårt mål att: 1) att utveckla vår ekonomi, 2) att öka vår energisäkerhet och 3) att minska utsläppen av växthusgaser. Om vi inte gör det ökar vi kraftigt risken att inte använda de mest ekonomiska och renaste energikällorna.

Global Oil Production and Proven Reserves Continue to Surge

Källor: BP; EIA

Det är den framväxande okonventionella resursbasen i Nordamerika som har den största potentialen, vilket skifferrevolutionen visar. Och i takt med att tekniken utvecklas och priserna stiger kommer ännu mer att bli tillgängligt: den ”okonventionella” kommer att utvecklas till den ”konventionella”. Detta förklarar varför Goldman Sachs uttalande 1999 om att oljebolagen utgjorde en ”döende industri”, där man påpekade att 90 procent av den globala konventionella oljan redan hade hittats, gick så snett. Den exakta motsatsen blev sann. Ta bara de globala sammanslagningarna och förvärven av olje- och gasbolag under 2014, som värderades till 3,2 biljoner dollar. Även vid nuvarande sänkta råoljepriser på 63 dollar per fat har de 1,7 biljoner bevisade reserverna ensamma ett värde på 107 biljoner dollar – jämfört med en global real BNP på 72 biljoner dollar. Och när det gäller påståendet att oljereserver och oljeresurser på något sätt kommer att bli ”strandade tillgångar” på grund av lagar mot koldioxidhot, är ingenting längre från sanningen. Detta lömska försök att skrämma bort investerare kommer helt enkelt inte att segra. Att utveckla oljetillgångar kommer att vara avgörande för att möta den ökande efterfrågan på energi runt om i världen, särskilt eftersom olja är världens viktigaste bränsle, den oumbärliga grunden för globaliseringen och utan någon betydande ersättare. Faktum är att de verkliga ”strandade tillgångar” som vi måste bekymra oss om är de växande 6 miljarder människor som i dag lever i outvecklade länder och som saknar olja och andra moderna former av energi.

Global Crude Oil: Kumulativ produktion, bevisade reserver och resurser

Källor: IEA; JTC

Google Trends visar att ”peak oil” är på nedgång. De sjunkande oljepriserna har bidragit till detta, men inte ens under de senaste årens högre priser var ”peak oil” ett problem. Det är troligen nedgången av peak oil som stängde ner The Oil Drum, en mycket informativ peak oil-blogg som, även om jag inte ofta höll med om kommentarerna, var ett måste att läsa för alla energianalytiker (tyvärr fortsätter namninsamling och etikettering i vår energi-/miljödiskussion att sudda ut det väsentliga i att ”lyssna på dem som inte håller med dig”). Och under det årtionde som gått sedan en ledande oljeexpert, den avlidne Matthew Simmons, 2005 förutspådde att Saudiarabiens produktion inom kort skulle nå sin topp: ”Saudi Arabia’s March Crude Oil Output at Record High.”

Interesset för ”Peak Oil” (rubriker)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.